Smultron, i mängder, det gäller att låta dem bli helt röda och inte äta dem halvmogna.
Svårt!
Det är helt otroligt att det har blivit så mycket av den lilla "tuss" jag fick för fem år sedan.
De sprider sig helt hejdlöst.
Det roliga är att det är vilda smultron från skogen.
Stilstudie av min pion.
Det är bara en blomma på busken.
Det blir förhoppningsvis fler nästa år.
Samma blomma!
Tingeling och Tilda njuter av den ljumma försommarkvällen.
Och struntar i både smultron och pioner.
Och struntar i både smultron och pioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar